hffmickan

Jag tog bilen och åkte till Eve i Gnosjö. Vi skulle ta hennes bil för vi har
så dåligt mönster på däcken att jag var rädd för punktering.
Jag går upp till och ringer på. Hon undrar hur mycket kläder man ska ha på sig.
- Jag säger att det är inte så kallt men jag har med mig mössa och vantar ifall
man blir stående.
-  Eve säger att hon ska köra försiktigt så vi inte blir stående.
Vi ger oss iväg och sitter och tjatar och lyssnar på musik. När vi kommer
strax utanför Dalstorp börjar det låta massor och smälla. Vi stannar bilen och Eve
går ut och kollar och konstaterar lugnt att det blivit punktering..........
Vi kör in bilen på en liten väg och båda lika ko-lugna börjar plocka av oss jackor
och tar fram sakerna som behövs för att byta. Det här är nog inga problem tänkte jag.
Satte dit domkraften och lossade muttrarna och skulle bara ta bort däcket. Men så lätt skulle det inte gå.
Däcket SATT verkligen fast!! Jag ryckte i däcket men det satt fortfarande fast. Jag sparkade till däcket och då
flyttade sig domkraften och bilen sjönk ner och domkraften var fastkilad. Nu var det svårt att hålla sig för skratt.
Nu fick vi verkligen inte bort domkraften heller. Härligt vi fick ringa Mattias efter hjälp. Han kastade sig i bilen och åkte.
Vi beslutade oss för att ta en promenad för att försöka få upp värmen lite så länge. Vi tänkte att vi går en kvart ungefär sen vänder vi. På vägen fick vi se fin natur och vi möter en yngre kille i en dumpes och han vinkar glatt. Jag säger till Eve att
han kanske är nåt för henne,hon bara ruskar på huvudet och tycker att jag är skum. Jag skojar och säger att om vi träffar på honom igen så är det nog ödet och ni ska vara tillsammans... Mattias messar och säger att han är i Nittorp. Vi vänder och går tillbaka. När vi gått en bit säger Eve.- Det är bara fotspår åt det håll som vi går åt. jag skojar och säger att jag svävar fram och hon med. Vi går en bit till och konstaterar att vi inte riktigt känner igen husen. Då mina vänner har vi gått
fel väg och hur det hänt vet varken jag eller Eve. Då bryter gapskrattet ut. Vi har gått vilse :-) :-) .
Som tur är så har Mattias bott i Dalstorp och hittar där runtomkring. Vi förklarar hur det ser ut och han kommer och hämtar oss. Nu har vi nästan ont i magen av allt skratt. Mattias fixar i ordning däcket och när det är färdigt vem kommer då åkande i sin dumpes........ Men Eve verkade inte riktigt tro på ödet där så vi tog helt enkelt bara bilen och åkte
till Gällstad och fikade som vi skulle gjort från början......................................
Jag förstår inte??? Det händer alltid sånt när vi är ute och åker. Vet inte hur många gånger vi kört fel.........
Det har varit en minst sagt intressant dag!!!!



Vi hade ialla fall tur med vädret.......och fick ett gott skratt