hffmickan

Jag sitter och skriver och tårarna trillar på min kind men jag känner att jag vill
göra detta för Tyson. Han är ju den som tröstar mig när jag är ledsen.
Det är som ett tryck i bröstet kan knappt andas.
Han var så modig sina sista timmar i livet. Han mådde inte alls bra men för vår skull
så viftade han svansen och försökte vara glad in i det sista. Det var det bästa han visste
att göra människor glada och han lyckades!!!!! Han var så älskad av våra familjer alla våra vänner
och även folk som precis träffat honom. Människor som var rädda lyckades han få att klappa honom.
På britsen hos vetrinären(stället han hatar mest) satt han jätte duktigt medans dom höll på att sticka honom
jätte länge och han fann sig i det för han trodde att dom skulle hjälpa honom och sen skulle vi åka hem...
Eller han kanske förstod vad som skulle hända och fann sig i det oxå.
Men nu valde vi att han skulle få avsluta sitt liv. Vi visste att han led.
Men tänk om han kunnat stå ut med det bara för att få gå på sin trädgård,äta skinka och sova vid sin
Husse och matte??? Jag tror att vi gjorde rätt men vem är jag att bestämma det?????

MIN ÄLSKADE TYSON DU ÄR EN ÄNGEL NU SOM VAKAR ÖVER OSS OCH JAG FICK ÄLSKA DIG
I 11 ÅR 3 MÅN OCH 1 VECKA.
JAG SAKNAR DIG SÅ JAG KAN SPRICKA!!!!!!!!!!!
9/7 1997-16/10 2008

DET HÄR ÄR FRÅN TYSONS 2 SISTA TIMMAR I LIVET