hffmickan

Jag har funderat lite idag över Dalai Lama och Buddism. Verkar vara en
avslappnad religion och kanske något för mig om jag skulle välja en.
Har läst några böcker med Dalai Lama och han verkar vara en klok,rofylld och harmonisk
man. Jag gillar "hans" sätt att se på livet.
Jag tycker inte illa om många men jag har svårt för människor som är negativa hela tiden
och bara gnäller. Det tar så mycket energi från en.
Visst livet kan vara svårt och nattsvart,men man måste väl ha NÅGOT positivt i sitt liv.
Det svåra är väl att lyfta fram det så det överväger det negativa,att koncentrera sig främst på det.
Jag vet att det inte är lätt och man hamnar lätt där ibland. Då är det rätt skönt att läsa i hans
bok den får mig på andra tankar iaf. Det är lätt att hamna i en ond cirkel och behöver bryta mönstret
med negativa tankar.
För mig spelat det ingen roll vad jag hittar på utan med vem eller vilka. Det finns alltid människor man
tycker mindre om eller passar med, men måste man klanka ner på dom för att själv må bättre....???
Finns det en större grupp med människor är det alltid nån eller några man tycker mindre om,varför
inte koncentrera sig på dom man verkligen tycker om och ignorera dom andra.
Man känner ju själv att är man rofylld och harmonisk kan man lättare hantera andra människor och
situationer.
Jag själv tycker att människor är värda en andra och ibland en tredje chans,för att jag tror att dom inte
gör saker av elakhet utan för att dom inte mår bra.... (Men i min naivitet har nog vissa fått fler chanser än vad dom förtjänar).
Men har man kraft och styrka och ett inre lugn har man lättare att förlåta.
Att man är lycklig går ju upp och ner i livet.Det svåraste är nog att hitta en jämn balans.
Men man måste ha sämre dagar för att veta när dom bra kommer.

OJ vad mycket funderingar inte konstigt att det var trångt i hjärnan. Nu har jag varit filosofisk
så det räcker och blir över det här året.