Funderar smurfen var namnet
Jag har en stor klump i min mage. Jag har ju bestämt mig för att
försöka sluta spela fotboll i det lag jag tycker så mycket om. Jag fattar inte att det
ska behöva kännas så tungt..... Det är bara fotboll tycker ni men för mig är det mer än
halva mitt liv. Jag vet inte hur man lever ett liv utan fotboll. Jag vet att allt har sin tid och hur jag än gör så
måste jag ju sluta nån gång. Men det känns som det är det enda jag kan.Det är min identitet.Jag vill inte att nån ska tycka synd om mig och jag hittar säkert nåt annat kul. Nu hinner jag med det som alla vanliga människor gör=). Snälla se till
så jag inte blir lat utan tar tag i mitt liv.
Klart du inte kommer bli lat vännen, det skulle du aldrig klara av ;-).
Förstår att det måste vara ett väldigt STORT steg att lämna fotbollen, det är ju DU, och den stora delen i DITT liv!
Hur kostigt hade det inte varit om du inget känt?!
Men jag vet att du kommer hitta något annat att syssla med istället. Och kompiasrna i laget hat du ju kvar.
Vet att inte så många ord hjälper dig, men jag vill ändå du ska vet att jag finns vännen, om det är något.....
Puss o kraam
Är inte det minsta orolig för att du ska bli lat, det är du på tok för rastlös för! Nu kanske du har mer tid att blogga, haha!
Förstår att det känns skitskumt och trist, men vet du vad. Fotbollen finns ju kvar OM du skulle ångra dig...
Love you!
Jag förstår att det känns tufft och oroligt eftersom du inte vet hur du kommer att kunna hantera vardagen utan din fotboll. Försök att ta det (känslor, tankar ev. rastlöshet etc.) som det kommer så kommer det säkert gå bra.
Det finns ju en anledning till att du har tagit det här beslutet (förutsätter jag iaf) och oftast är det just svårast innan beslutet är fattat, när man velar som mest fram och tillbaka, vad det än må gälla.
Stora kramar till dig!
